Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Idunas äpplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Ditt nidingsverk betrakta! se blott hur vi se ut!
Har du ej minsta hjärta, du onda makters yngel?»
»Hvad skulle jag med hjärta, när gudar ej det hå?
Det synes bäst på jorden, så full af nöd och tårar ...
Du frågar hur jag tycker, att I sen ut? Rätt bra
För käringar att vara. Förlåt mig, om jag sårar!»
»Du svarar ej på frågan: Hvar är Iduna, säj,
Och hennes ask med äpplen, så dyra för vår hälsa?»
»Det vete tusan böflar, det angår inte mej!
Tag engelskt salt i stället! det brukar kunna frälsa.»
»Fort, hit en sträckbänk, gubbar, att lägga
bofven på!
Han skall bekänna, eljest. . . »Nej», gallskrek Loke,
»stilla!
Jag att Iduna söka till Jotunheim vill gå;
Blott låna mig din falkhamn, du söta Freja lilla!»
»Den får du mer än gärna, blott jag blir ung igen!
Ack, skynda dig, ty redan mitt hår begynner gråna!»
»Ja, skynda», bådo alla, »du ädle, gode vän!
Ty äfven gudar måste om hälsan vara måna.»
Och snart i Frejas falkhamn herr Loke flög utaf,
Men om den långa resan jag orkar ej att tala.
Nog af, att han kom åter. Han asken återgaf
Och äfvenså Iduna, omskapad till en svala.
Men nu, må tro! i Valhall det blef ett äpple-
mums!
Som pojkar uti skolan sig alla gudar smorde,
Och fast de hade grånat; de blefvo unga bums. -
Ack, slika äpplen äfven på jorden växa borde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>