Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ägers gästabud eller Lokes smädelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
(Då steg JBejla fram, fyllde Lokes bägare och sade:)
Hell dig, Loke! Jag dig räcker
Bägarn, full af gammalt mjöd.
Drick! så att du törsten släcker,
Drick! men minns hvad jag dig bjöd:
Fast du tadlat alla andra,
Henne ensam icke klandra!
(Ron pekade på Sif, Tors gemål)
LOKE (tömde hornet).
Om så blyg hon bara vore,
Som hon synes, gick det an; -
Ack! men dundrets gud, den store,
Hälftenbrukare dock fann.
Han är känd af eder alla, -
Man plär honom - Loke kalla.
BEJLA.
Alla fjällar skälfva redan,
Hloride * å hemfärd är.
Kommer han blott hit, han sedan
Hastigt dig att tiga lär.
Smädarns mun förstår han tysta,
Att den aldrig mer skall knysta.
LOKE.
Tig du, Bejla, Bejgvers kvinna,
Som ej någon lusta skyr!
Knappast kärlekens gudinna
Haft så många äfventyr.
Du har ingen talan, piga!
Därför gör du bäst att tiga.
(Dä kom Tor in och kvad:)
Tig, du leda troll! min snälla
Hammar tysta skall din mund,
Härdaklinten** skall jag fälla
Dig från halsen strax på stund;
* Ett Tors namn.
** Hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
