Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205^
»Du kan då röra tungan, karl,
Och som en varulf tjuta!
Se’n du att tigga börjat har,
Lär du väl aldrig sluta . . .
Tag hästen då; och ryk och drag . . .
Men akta dig, ty vet, i dag
Är det för sista gången.»
»Hjälp, broder, käre broder min,
Du, som är rik, den arme!
Jag vet, du har ett kristligt sinn’,
Du därför dig förbarme!
Jag får väl låna selen med,
Att jag må kunna hämta ved,
Du lånar mig väl selen?»
»Du kunde, förr’n du andan drog,
Om hus och gård mig bedja.
Du hästen har, och det är nog;
Jag kan ej mer tillstädja.
Hvi sölar du här hela da’n:
Du får den ej - nej, ta mig fan
Jag lånar dig min sele!»
Att selen icke låntes ut
Fick hästen veta sedan,
Ty han med svansen utan prut
Fick draga hela slädan -
»Nu är det lassadt, menar jag,
Spring, grålle, bara spring, i dag
Är det för sista gången!»
Men när han kom så stolt ihåg,
Ej anande en fara,
Mot hemmet, som på kullen låg,
Och ville uppåt fara,
Han afbräck led i hurtig kamp,
Ty hästen stapplade och damp
Och ryckte svansen af sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
