Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Konung Æacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Konung AEacus.
(Kung Abacus* står^ med armarna på ryg g en, j ram f or en
kolossal myrstack på ön JEgina, i djup förtviflan. Slutligen
utbrister han:)
Att vara kung förutan undersåter
Är en erbarmligt futtig post! - Jag gråter,
Och det är icke stort att undra på,
När ensam i mitt rike jag får gå
Och traska, bara ideligen traska,
Med magen tom, fast full min penningtaska -
Se’n folken, först sig lade till regent,
Var ingen väl i mitt predikament:
Ej finns en enda usling att befalla;
De äro döda, äro döda alla,
Och utom fåglarna, de dumma små,
Är jag det enda kräk här går på två . . .
I sanning, för en kung det ges omöjligt
Ett läge, mera ömkeligt och - löjligt! -
Hvad löjligt? kan en kung bli löjlig? hå?
(Med stor gest:)
Ja, mer än någon annan människa;
Om man, likt mig, ej äger någon mera
Än blott sin egen kropp till att regera. -
Jag nog förstår, att jag fru Juno har
Att tacka för det här. Hon alltid var
* AEacus, Jupiters son med nymfen JKgina, var konung
på ön af samma namn. En gång förlorade han (vare sig genom
pesten eller genom en tillställning af den svartsjuka Juno)
samtliga sina undersåtar. Men på hans bön förvandlade Jupiter
öns alla myror till människor, hvilka nu å nyo hälsade honom
för konung.
Grubers mytologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
