Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Första taflan. Kärlekens beständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTÄV TAFLAHST-
Kärlekens beständighet
(Ett vackert förlofvadt par sitter i en fönsternisch, fästmön
i fästmannens knä. Utsikten är ett skönt landskap med
sjöar och holmar. Solen börjar att sänka sig.)
HAN.
Härligt solen öfver västra bergen
Tömmer ut sin milda gudaglans,
Men jag skådar hellre rosenfärgen
Uppå dina kinders blomsterkrans;
Ej af någon skymning den försvagas,
Intet moln på dessa himlar är,
Ej det mörknar till och ej det dagas!
Evigt, evigt lysa solar där.
HON.
Sjön förgylles. Aftonvinden vyssar
Klara vågen sakta nu till rö.
Rosen gråter solens afskedskyssar,
Sångarfågeln ilar till sitt bo.
O, min älskade! naturen andas
Idel kärlek denna helga stund.
Ack! med tårar mina löjen blandas;
O, hur ljufvare vårt själsförbund!
(Lutar sin kind mot lians.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
