Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Andra taflan. En god man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
A.1STJDRA- T.AJFILA.IN’.
En god man.
(En sängkammare. Midnatt. En kvinna med blekt, lidande
utseende sitter på en pall och vaggar ett spädt larn.
Tvänne äldre, en flicka och en gosse, sofva i sängar där
bredvid.)
KVINNAN.
Det midnatt är - och än den grymme dröjer!
O Gud! hur dystert synes allting här!
Till jorden denna bittra sorg mig böjer,
Och som en mask den på min lefnad tär.
Hur allt förändradt är! I forna tider
Den hela kväll han vid min sida satt
Och talade så ömt, till dess omsider
Hon kom den vänliga och milda natt. -
Och nu - i kretsen utaf falska vänner
Han glömmer mig och hvarje ed han svor.
Ej sina egna små han mera känner,
Men dubbelt känner jag att jag är mor.
(Buller i trapporna.)
MANNEN (sjunger utanför.)
Fanken så tråkigt att lunka hemåt,
När man haft roligt på krogen!
Då börjar gumman sin eviga låt,
Gnäller: »Du är mig ej trogen!»
KVINNAN.
Du store Gud! Hvad får jag icke höra?
MANNEN (fortsätter i förstugan.)
Trohet? Hvad fan kan du mena med det?
Sådant finns ej på min hylla!
Om jag tar dig eller Lotta i knät,
Gör ju detsamma - i fylla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
