Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Tredje taflan. Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Men stilla!
Man varnar mig. Min man vill hälsa på.
Fort in på vanligt ställe, Axel lilla!
Snart slipper arma fången ut - och då. . . .
(Hon öppnar dörren till ett kabinett, dit den unge herrn
smyger sig in. MANNEN inträder med förnöjd uppsyn.)
FRUN (flyger med öppna armar mot
honom och utropar:)
Du älskade, du gode! ack hur roligt,
Att nu du kom! jag tänkte just på dig.
Kom, sätt dig vid min sida och förtroligt
Ditt trötta hufvud luta emot mig!
Du lilla gubbe, hvad du måste träla
På ämbetsrummet hela dagen ut!
En stund du åt din maka knappt kan stjäla,
Som älskar dig så ömt till lifvets slut.
När du är borta, är mitt högsta nöje
Att tänka blott på dig, att se din bild,
Ack! just som nu, med detta milda löje, -
Ja, du är hos mig, om än från mig skild!
MANNEN.
Du goda hustru! Jag ej vedergälla
Förmår din rika kärlek, som sig bör.
Hvad du gjort mina lefnadsdagar sälla,
Hur troget du min bana blomsterströr!
Dock, - huru kan du ständigt trifvas inne?
Besök spektakler och på baler far!
Du vet, att sådant roar ej mitt sinne,
Men du är ung, och du din frihet har.
FRUN.
Jag icke något högre nöje känner
Och någon högre plikt ej heller vet,
An lefva för den ädlaste af männer,
För dig j hvars kärlek är min salighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
