Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Femte taflan. Lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Du är då här och jag mig öfverlåter
Åt dina kyssar, nyss af väntan tärd.
Du är då här? - i mina armar sluten?
Hvad salighet det ligger i minuten!
HAN.
För sådant hem och för en sådan maka
Hur kan jag prisa nog all gåfvas Gud!
Med hvilken fröjd jag vänder hit tillbaka.
Att se min alltid lika varma brud!
Den rena lycka, du mig låtit smaka,
Är evigt ny; som jorden byter skrud,
Din rika kärlek, att mitt sinne glada,
I skiftrik strålglans älskar jämt sig kläda.
HON.
Hur hård; hur egennyttig kan jag vara;
Som för min sällhet glömmer mina små!
Se, hur de se på dig med ögon klara!
De vänta ock att välkomstkyssen få. -
(Mannen upplyfter och kysser dem varmt. Hon leder honom
rodnande till vaggan).
Men följ mig hit, min älskade! Se bara
Hvad nätt present jag gjort dig nu också!
En knubbig pilt, som väl förstår sig föda!
Den skälmen dock var nära att mig döda!
HAN (smeker modern och barnet.}
En präktig byting! Mammas bruna öga
Och mammas lilla rosenmun han har.
Men smäll han borde få, som var så föga
Belefvad under sina första dar.
Att plåga mamma så! Du skämmas borde!
Men himmel, himmel! - om jag mist mitt allt!
Först sedan faran flytt, jag henne sporde.
Dock blef mitt hjärta af en rysning kallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
