Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266_
HANKA.
Tvänne år.
APOLLYON.
Är du rasande? Och jag, Apollyon, jag, en
mäktig ärkeängel från de varma länderna, som blott
var tillsammans med henne i lika många minuter,
är ännu så förskräckt och så mörbultad, att jag
nästan vore färdig att rysa, nota bene om jag kunde
det. - För en liten förseelse har jag af Hämnaren
blifvit dömd att vistas i denna brunn, till dess en
människa, som var elakare än jag, skulle störta ned
däruti och på sådant sätt befria mig. Med den stora
människokännedom jag varit i tillfälle att förvärfva,
tviflade jag visserligen icke ett enda ögonblick uppå,
att ju icke många vida elakare funnes, men det var
nu endast frågan om att af en så kvalificerad person
få en direkt påhälsning i just denna brunn. - Som
ondt krut icke plägar förgås så lätt, dröjde det ock
sina modiga tio år, men
I dag, - då jag bedröfvad satt och tänkte
På flydda dagar uti hemmet,
Som måste blifva kärt för hvarje sinne,
Om det nu än, likt mitt, är glödhett eller
Så kallt som »höga hjälteamman» Sverge,
Betogs jag hastigt af en lycklig aning,
Att min befrielse var nära. Tårar
Af glädje störtade ur mina ögon
Och i detsamma störtade en käring
Ned vid min sida, - ack, men hvilken käring!
Jag säger dig, att jag sett många djäflar,
Som också måste vara helt naturligt,
Men ingen att förlikna dock vid henne;
Hon tog mig genast med fullt tag i lufven. -
HANKA.
Det taget känner jag af gammalt.
APOLLYON.
Sedan
Hon började att hamra på mitt öra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
