Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
APOLLYON.
Var bara lugn! Kan du då ej begripa,
Att det skall blifva gråt och tandagnisslan
I kungens borg, när jag fått makt med jungfrun,
Och att man stora skatter skall utlofva
Till den, som vederbörligt drifver ut mig.
HANKA.
Jo, nog förstår jag det, men sedan Scharka
Ar död, finns säkert ingen mänska till,
Som kan få makt med dig, du lede Satan!
APOLLYON.
Jo, du, min hedersvän! Var bara lugn,
Så vill i korthet jag min plan berätta!
Du går till hofvet, bjuder ut din tjänst,
Och, när du införd blir i jungfruburen,
Du lägger handen på prinsessans panna
Och mumlar dessa ord, jag förestafvar:
»Gack, Apollyon l gäck!
Du är mig skyldig tack.
Lämna den fagra mo!
Lämna dess barm af snö!
Gif henne åter frid,
Nu och till evig tid!
Du är mig skyldig tack,
Gack, Apollyon! gäck!»
(Sedan Hanka lärt sig besvärjelseorden, fortsätter Apollyon:)
Och nu, förstår du, borde jag bli kvar
I så förträfflig boning, men för din skull,
Af lutter tacksamhet och gammal vänskap,
Vill genast jag fly bort, - och hon är räddad,
Och du blir aktad, ärad och belönad,
Som en förfasligt vis och mäktig bjässe.
Men efter detta äro vi ock kvitt,
Minns det, och ej försök att blifva doktor,
Om i en ny prinsessas liljekropp
Jag tar logis! ty då du är förlorad,
Och jag behåller dig med hull och hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
