Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Fjärde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
DROTTNINGEN.
Mitt barn, mitt enda barn! o, jag förkrossas!
(Brister ut i grät.)
MILADA (stirrar hemskt oeh främmande
på drottningen.)
Förlåt mig, min nådiga ni,
Som sitter och lipar på stolen
Och förklädet lyfter från kjolen,
Att gömma eldögonen i! -
Hvem är ni? ty frågan är fri.
Det gör mig väl eljest det samma,
Men visst är ni Belzebubs mamma,
Ty gruflig är ni att beskåda,
Och nog ser jag bockhornen båda. *
DROTTNINGEN (vrider sina händer och
lutar sig öfver henne.)
Vänd icke bort ditt öga, min Milada!
Låt mig få kyssa denna heta panna,
Att plågans vilda furier fördrifva!
O, se på mig! Säg, känner du mig icke?
Mitt barn, mitt eget barn! Jag är din mor,
O, hör det, älskade! din mor, din mor,
Som tröstlös gråter öfver ditt elände.
Gud! hvilket spel af mörkrets grymma makter!
Förfärligt, o förfärligt! - Hellre döden,
Långt hellre döden, än ett sådant lif!
Hvi dröjer du väl, grymme frälserman,
Att ta mitt barn? Jag kan ju mer ej gifva!
* Förf. har här lagt i Miladas mun hela det fantasistycke,
som han eljest särskildt i kalendern »Carolina» låtit införa
under namn af -»Feberfantasier», men dä detta stycke tillhör
närvarande samlings 4:de del, finna vi ej behöfligt att här
begagna det på förhand.
Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
