Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Fjärde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
(För sig själf.)
Hvad hon är skön
I själfva galenskapen! - Nu till verket!
För henne vill jag tusen gånger dö,
Men hvarför dö? Jag lefva vill för henne.
(Högt.)
I Herrans namn!
(Går fram till MILADA, lägger sina händer på hennes panna
och hviskar sakta:)
Gack, Apollyon, gäck!
Du är mig skyldig tack.
Lämna den fagra mo!
Lämna dess barm af snö!
Gif henne åter frid,
Nu och för evig tid!
Du är mig skyldig tack,
Gack, Apollyon, gäck!
APOLLYON (flyger genast sin kos i osynlig
måtto, men hviskar i
förbifarten till Hanka).
Nu är du kronprins, och vi äro kvitt.
Minns det, och låt en hvar behålla sitt!
En jordisk himmel lämnar jag åt dig,
Var nöjd med den, och sök ej följa mig!
MILADA (tar sig om pannan, med ett
matt leende, och sträcker sin
famn emot drottningen, som
hänryckt störtar däruti.
Konungen och Hanka gömma sig
bakom ett förhänge.)
Min ömma mor! du nästan mig förskräcker;
Du gråter ju, då du Milada väcker!
Har något händt? Säg, hvadan denna tår?
DROTTNINGEN.
Af sällhet blott, som allting öfvergår
Och gör att tiden i sitt kretslopp stannar.
Braun, Saml. dikter. III. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
