Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
HANKA (med hänförelse.)
O, jag mig känner liksom född på nytt!
Ali blyghet för din änglagodhet flytt.
Den råhet, som uti mitt väsen låg,
Förmildrades, då dig mitt öga såg,
Och jag blef hastigt liksom adlad nyss,
Och adelsbrefvet var din ömma kyss.
Förunderliga makt, som kärlek har!
Den höjer mannens sinne, den fördrar
Ej någon lägre känsla jämte sig.
O, när ditt klara öga ser på mig,
Då vidgas hjärtat, fylls af ljus min själ.
Då födas högre tankar äfvenväl,
Som förr jag anat, i min ungdoms dar,
Men nu först ord till dem jag funnit har.
O, underfulla kärlek! till min graf
Jag blifver din och min Miladas slaf!
MILADA (leende.)
Du skall så få! Men om jag rätt förstår,
Är ej din slaf tjänst synnerligen svår.
O, min gemål! hvad jag är lyckliggjord
Af dina ömma; varma kärleksord!
Och jag, som fruktade att du var kall,
Var hård, var liknöjd!. . . Du mig straffa skall!
HANKA.
Du lärt mig, huru sådant straffas bör,
Jag följer lärdomen, rår ej därför ...
(Kysser henne.)
MILADA.
Din skalk! nu är du fullärd, och jag ser,
Att du ej tarfvar undervisning mer.
Nu borde jag bli snål på kyssar, men
Då kunde läxan glömmas bort igen,
Och detta vore skada, eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
