Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
HANKA.
Hvad jag i minnet fått, går lätt därur;
Men jag vill gärna lära, helst af dig,
Ack! lär mig hur två armar öppna sig!
(En läng, stum omfamning. Uwder tiden inträda sakta
konungen, drottningen, Dalibor och narren, utan att märkas af
de lyckliga.)
NARREN.
De där bägge hå, min själ! icke ledsamt. Fullt
kar skvalpar gärna öfver. (Afsides.) Men hvar finnes
väl en ljufligare syn än denna? I sådana ögonblick
har den arma människan sin himmel och behöfver
ingen annan. Stackars narr! du har också en gång
varit ute för piskan. Men detta hör till narrens
hemligheter.
DROTTNINGEN.
De lyckliga! Hvad fröjd för modershjärtat!
KONUNGEN.
Vi tro, de hvarken höra eller se,
De glömma alldeles sin höga ställning,
Och leka bara herde och herdinna.
En kungadotter får ej vara hjärtöm
Som andra jungfrur utaf sämre race;
Det passar ej, och hela hennes kärlek
Skall vara politik och intet annat.
NARREN.
Mycket riktigt! men nog kar det råka till ibland,
att hela hennes politik blir karlek. Det är visst
fasligt borgerligt, men förvett gifter flickan, vanan
änkan och fan käringen.
DROTTNINGEN (till konungen.)
O, låt dem vara! Du var också ung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
