Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
DALIBOB.
Min nådiga prinsessa! det är midnatt,
Och dansen slut. Nu återstår - en annan,
Det jag i underdånighet påminner.
MILADA (vänder sig bort och gömmer
sin rodnande kind vid
drottningens barm.)
NARREN.
När barnet får sin vilja fram, gråter det icke.
Men nog är det klokt att gifta bort dottern, annars
gifter hon sig själf. Icke sant, prins Hankowitsky?
KONUNGEN (till Hanka.)
Vår höge son! Vi hafve nu beslutat,
Uti betraktande af det förstånd,
Den djupa vishet och de stora gåfvor,
Hvarmed en sällspord lycka dig utrustat,
Att härmed taga dig till medregent,
På så sätt nämligen, att allt besväret
Blir ditt, men äran Vår naturligtvis.
Vi hafva tröttnat vid den tunga bördan
Och flytta kronan på ett yngre hufvud
Med villkor, minns! att Vi få halfva skatten,
Som för Oss, kungar, dock är hufvudsaken.
Lef segersäll, och styr med kraftig hand,
Med vishet, till vårt kära Böhmens lycka,
Som Vi det hittills hafva gjort »i Nåder!»
Kom i Vår famn, att Vi må dig välsigna!
(Omfamnar Hanka.)
DALIBOR (med konstlad ödmjukhet.)
Hell, Hankowitsky! Böhmens medregent!
Hell medregenten! hell! hurra! hurra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
