Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
HANKA.
Ja, gå! Det är ej jag, som kallat dig,
Du vet, att jag ej älskar dina glosor
Och att din tjänst blott är en sinekur.
DALIBOE.
Förträffligt! Den, som äter plommon med de
stora, får stenarna i synen. Men kom nu med
narren, min lille afgudade kronprins! Ers kongl, höghet
skall få rida på min rygg och allernådigst betsla
mig med detta röda silkessnöre. Den måste bränna
i tid, som god nässla skall bli.
PRINSEN (springer mot honom.)
Ack, ack, hvad det skall bli roligt!
SKRETA.
Vänta,
Min värde efterträdare! M torde
Måhända komma till att blifva betslad
Med något starkare än silkessnören.
(Visar honom ett bref.)
Säg, känner du väl detta, bof?
DALIBOR (störtar på knä.)
O, himmel!
Jag är förlorad! Nåd! jag är ju blott
En gammal, dum och fånig stackars narr. . .
HANKA.
Men hvad betyder detta väl?
SKRETA.
Blott det,
Att man bör sätta lika litet tro
Till narrar, som till annat folk.
(Pekar på Dalibor.)
Den där,
Så onaturligt dum han också är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
