Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Andra taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
HANKA (med stolthet.}
Jag tager fejdebrefvet mot. Det finnes
Ej annat val. Jag vill din konung möta;
Ej alltid tillföll segern öfvermakten,
Minns det, och hädan drag i frid! -
(SÄNDEBUDET går. få en vink af Hanka aflägsnar sig äfven
ho folket,}
MILADA (faller på knä för konungen
och griper hans hand)
O, Hanka! aldrig, aldrig tänkte jag,
Att se dig oklok, grym och hård en dag!
Ack, kalla åter detta sändebud
Och fresta icke med din stolthet Gud!
Hur kan du den beklagansvärda mo
Din hjälp förvägra? Låta henne dö,
Då likväl hjälpen ligger i din hand?
Hur kan du vilja våga folk och land
Och barn och make i ett blodigt krig?
O, grymme, du har aldrig älskat mig!
HANKA (afsides.}
Blott detta fattades! Jag misskänd står
Af henne äfven.
(Högt till Milada, i det han upplyfter henne.)
Älskade! jag får,
Jag bör ej dig mitt handlingssätt förklara,
Kan säga blott, att så det måste vara
Och icke annorlunda, om du vill
Att jag, som make, skall dig höra till.. .
MILADA.
Du är det käraste jag har på jorden.
HANKA.
Så fråga då ej mer, men minns de orden:
Man först och sist bör tänka på sin själ
Och för densamma våga jordiskt väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
