Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Tredje taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
TIREIDJE T^IF^^ISr.
(En mörk, djup skog. HANKA och SKEETA sitta på en kullfallen
trädstam.)
HANKA (med djup förtviflan.)
Så är då drömmen slut! och jag är vaknad
Till sämre lott, än när den börjades.
Då var jag bonde dock, - är nu en flykting,
På hvilkens hufvud man ett pris har satt
Och som man hetsar likt en sårad björn. -
Den drömmen dock var skön! Men icke makten
Var det som gladde mig, den gaf mig endast
Oräkneliga, tärande bekymmer;
Men ack! det stod en ängel vid min sida;
En kärlekens och fridens hulda ängel,
Som strödde rosor på min härskarbana
Och i hvars armar jag fann mödans lön.
Dock, äfven denna drömbild är försvunnen,
Som solen svinner bakom svarta molnet,
Och jag står ensam, tröstlös, öfvergifven,
Förutan krona, maka, barn, och snart,
Som jag vill hoppas, äfven utan vett;
Jag känner förebudet i min hjärna,
Där nu det ständigt far omkring och brusar;
Och månget hufvud, starkare än mitt,
Ej dyningarna skulle kunnat trotsa
Af dessa stormar uppå drömmens haf.
SKRETA.
Min dyre konung! -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
