Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Tredje taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Vill du höra mer, kanhända? Min hals står
dig nu till tjänst, liksom förut mitt svärd.
HANKA (står upp och sluter Skreta
i sina armar.)
Du är en våldsam läkare, men skicklig,
Och jag mig känner styrkt utaf din konst,
Så bittra äfven läkemedlen voro.
Jag blyges för den svaghet, som jag visat,
Och låter hoppet träda i dess ställe.
Det höfves ej en konung att förtvifla,
Så länge’än ett svärd han bär vid sidan.
Kom; följ mig därför! icke mer som narr,
Men som mitt allt: mitt råd, mitt stöd, min krigshär!
Friskt opp till strid! Vårt fältrop är Milada!
SKRETA.
Hurra! nu känner jag igen min furste
Och följer honom uti lif och död.
Vi ställa kosan in i Böhmerwald.
Där har jag säkert ännu många vänner
Från forna tider, och med deras hjälp . ..
(En mängd fridlösa framrusa hastigt ur ett skogssnår och
afväpna Hanka och Skreta, innan de hunnit att sätta sig
till motvärn.)
ANFÖRAREN FÖR DE FRIDLÖSA.
Här hå vi åter tvänne af våra blodsugare.
Genast fram med hvad I ägen af penningar eller
dyrbarheter, eljest, vid S:t Huberts pil! hängen I icke
som ollon i denna ek, innan världen blir fem
minuter äldre.
HANKA (ser förtviflad på Skreta och
utropar:)
Min sista tröst, mitt svärd; nu ock är borta. . .
Ej olyckan mig upphör att förfölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
