Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
BELA.
Men hvarför^detta ej åt Oss förtro?
Då hade mycket varit ogjordt nu.
EREMITEN.
En man, som Hanka, låter sig ej hotas.
Ett offer för förräderiet han föll,
Och ej för dina vapen, konung Bela!
BELA.
Till ämnet! Ej om Hanka hå Vi nu
Att tala. Endast om Vår dotters räddning.
EREMITEN.
Nåväl! Den samme Hanka, du förkrossat,
Har nu - det är hans ädla hjärta värdigt -
Uti sin landsflykt på din dotter tänkt
Och på ett sätt att kunna rädda henne.
Det är hans hämnd för allt hvad han har lidit.
BELA.
Det är ej nog att tänka. Har han lyckats?
EREMITEN.
Jag tror det. Då han flyktig irrade
Bland Mährens berg, han kom till ett kapell
I skogen gömdt och länge se’n förfallet;
Där:lefde, sedan flera år tillbaka;
En helig kvinna uti ensamhet,
För andakt blott och för en hemlig visdom,
Som, mer än någon dödlig, hon besitter,
Så snart hon Hanka såg, den fågelfrie,
Hon sade: »Konung utan land, välkommen
Till profetissan på Alt vät er-berget!
Mitt öde nu har sin fullbordan nått;
Jag känner dig och har dig länge väntat,
Fast förr’n i dag jag aldrig har dig skådat. -»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
