Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
BELA.
Jag tiga vill, men skynda!
(EREMITEN går.)
Nu är jag vackert fast! En konung måste
Sitt löfte hålla. Så det brukas ännu,
Få se, hur i en framtid det kan blifva!
Att Hanka får sitt rike, sina barn
Och sina skurkar till baroner åter,
Det gör mig nästan mera glad än sorgsen, -
Hvad i all världen skulle jag med dem!
Men ack! att nödgas afstå från Milada,
Och räcka handen till en profetissa,
Kanske så inbilsk som en poetissa,
Det är bra hårdt ändå; och dyrare
Kan ej en kung sin ätts bestånd betala.
Jag alltid varit rädd för kloka kvinnor,
De lägga sig i allt och vilja härska
Och tyckas glömma, att de kjortel bära.
Min salig’ drottning var så dum som möjligt,
Men därför var hon mig så kär som möjligt,
Och allmänt kallades hon »landets moder».
För det hon ej begrep att göra ondt. -
Jag fruktar att bli profetissans make,
Tör hända är hon blott en gammal drake,
På galla rik, men fattig på behag;
(Det finnes heliga af detta slag.)
Dock, hvad betyder det! Vi hafva makten
Och galgar finnas många här i trakten,
Vi svurit henne till att ge Vår hand,
Och därmed punkt. .. men se!
("EREMITEN inträder, vid hävden förande PROFETISSAN, som
är insvept i en lång svart sidenslöja.)
EREMITEN (till konungen.)
Från fjärran land
Här nalkas nu din tron den helga kvinna,
Som djäfvulns makt förmår att öfvervinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
