Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
BELA (hastigt afbrytande, till
Kuni-gunda)
Gå in till dig, mitt barn, min frälsta skatt!
Jag ser, att du ännu är svag och matt.
(Kunigunda går med vacklande steg.)
SCHAEKA (fortsätter).
Kan sist: förlänga lifvet på den man,
Jag utaf kärlek ger en gång min hand,
Jag valde dig; din tapperhet, din dygd
Mitt hjärta rört. . .
BELA (som med stigande f ö-r undran
och glädje afhört Schorkas
tälj sluter henne nu förtjust
i sina armar).
Och jag, som till min blygd
Mitt löfte ångrade! O, mig förlåt,
Min sköna brud! O, kom! vi följas åt
Till altaret på stund, att vigas hop
l hemlighet! - Vid folkets fröjderop
Står sedan om. en månad det biläger,
Som tid att rusta till jag nu ej äger.
EREMITEN (afsides, skakande på
hufvudet.)
Nå Gud, han sig nådeligen förbarme! Det går
långt galnare, än jag någonsin kunnat föreställa mig.
De kungarna! de kungarna! Makt, guld och långt lif
är allt för dem.
BELA (ser bedjande pä Scharka).
Du tvekar, mäktiga och sköna fe?
Jag kan ej vänta på min lycka. Se,
På mina knän jag ber dig, kom att då
Mig låta del uti din allmakt få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
