Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Pehr Wieselgrens dröm. Sångspel i 1 akt - Erinran till läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bellman därigenom förlorades för nästan all annan
sång...»
Ännu mera måste man harmas, då herr W., med
illa dold skadeglädje, berättar att »Bellman befann
sig husvill» och af denna anledning, med »darrande
(?) hand», skref en supplik till hertig Karl. Vill då
icke herr W. begripa, att denna »supplik» endast
gällde ett »sommarnöje» i den vackra
Drottningholmstrakten? Bellman hade för många verkliga vänner för
att någonsin kunna blifva husvill...
Är det icke förlåtligt, om man, efter
genomläsandet af dessa utdrag ur herr W:s arbete, tänker
på fabeln om åsnan, som sparkade det döda lejonet?
– Att Kellgren dessutom snart ångrade sin
orättvisa mot Bellman, kan icke vara herr W. obekant;
men Kellgren, själf snille, kunde också förstå ett
snille.
Om den genialiske Wadman, hvars alla sånger
visserligen icke kunna gillas eller försvaras, men som
dock lämnat efter sig sublima poem af ett odödligt
värde, säger herr W. lika kort, som elakt: »Bland
skaldeporträtterna ser man denna hjälte inslumrad i
döden, martyr för sin uppfattning af den materiella
poesin.»
Ja, Wadman var verkligen en hjälte, men icke
i den mening herr W. så insidiöst framkastat. Efter
ett lif, fullt af de otroligaste försakelser, dog han
vid långt framskriden ålder – ingalunda såsom martyr,
utan som en glad filosof, sörjd af talrika hedersmän
till vänner, som alla älskat honom i lifvet. Lycklig
herr W., om honom kunde ske sammaledes!
Herr W:s anfall mot den ädle, människoälskande
och snillrike missionären Petrus Læstadius är ännu
oursäktligare. Och hvarför? Jo, därför att Læstadius
vågat säga, att det kan vara förlåtligt, om man någon
gång deltager i ett dryckesgille ... helst när man
befinner sig inom polcirkeln. »Detta torde hjälpt
missionären – till en tidig död», är herr W. nog
litet grannlaga att genast utropa... Och likväl, huru
oändligt mycket högre står ej Læstadius, som
missionär betraktad, än herr W.! Han handlar, då herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
