Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yfs ej af fädrens ära, en hvar har dock blott sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Yfs ej af fädrens ära, en hvar har dock blott sin.
[1]
TEGNÉR.
Högvälborne tok, som bröstar
Dig af dina anors hopp,
Som ditt eget intet tröstar
Medelst deras stora rop!
Säg mig, i ditt stamträds skugga
Blir ej hvilan alltför lång?
Skäms du ej att evigt tugga
Om, hvad fädren gjort en gång?
Kan väl orgeltramparn skryta
Öfver organistens spel?
I orkanen, som hörs ryta,
Har väl myggans surrning del?
Åsnan, iklädd lejonhuden,
Har hon ock natur förbytt?
Gagnar femtiåra bruden
All den fägring, som har flytt?
Gå, din narr, ur ugnhet kammar!
Våga djärft att snufva få!
Ty ibland din jaktparks stammar
Väntar dig en lära då.
Se omkring dig! och jag menar,
Att du märka skall det här:
Gamla träd ha torra grenar!
Se på detta! tänk och lär! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
