- Project Runeberg -  Samlade dikter / Fjärde delen /
37

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymningen. - Farväl till Hilma.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur ljuft att så allena
På tala kärleks ord!
För kärleken, den rena,
Ar denna stunden gjord;
Ty han, som ständigt brinner,
Hvad skulle han med ljus?
Dess låga man ju finner
Som sol i Faderns hus.

Hur skönt det är att luta
Sitt hufvud mot en barm
Och i en själ att gjuta
Hvar känsla, mild och varm!
Min sorg kan Hilma lindra,
Kan öka mod och hopp.
Bäst hennes ögon tindra,
Gå himmelns stjärnor opp.

*




Farväl till Hilma.

Farväl! farväl! o, om jag finge
Blott kvar uti ditt minne stå,
Med hvilken himmelsk tröst jag ginge
Ifrån din hulda sida då!
Jag ville ingen tron begära,
Om rum jag i ditt hjärta fått,
Jag söker ingen annan ära,
Än äran af din kärlek blott.

Ack! vet man blott sig älskad vara
Utaf ett älskadt föremål,
Då kan man icke vilse fara,
Ty själens längtan har sitt mål.
Då har man kraft i alla öden,
Hur bittra de må vara än.
Man känner bördan ej af nöden,
När man är rik af kärleken,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free