Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Båtfarten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej minsta fläkt sågs krusa
Den blanka vikens våg,
Men i dess barm, den ljusa,
Man himmelns stjärnor såg.
I kvällens tystnad minnet
Sin styrka återtog.
Högtidligt stämdes sinnet,
Och högre hjärtat slog.
Hur lätt sig sorgen sofver.
När vid en älskad hand
Man under sig och öfver
Ser klara stjärneland!
Oss båda brusto orden,
Ej yppades ett ljud,
Så liten blef oss jorden,
Och stor blef endast Gud.
När man ser världar hvälfva,
Man först sin ringhet ser.
Hvad voro vi väl själfva?
Ett stoft! och intet mer.
Jag såg i Hilmas öga
Och fällde strax min år;
Likt stjärnan i det höga
Där skimrade en tår.
»Må båten själf sig finna,
Om han det kan, en hamn!
Jag vill en bättre hinna,
Och den är Hilmas famn.»
Och med en kyss jag hann den,
O, hvilken salig färd!
Vi glömde stjärnelanden,
Och båten blef vår värld.
Vår ringhet vi ej sågo,
Men väl vår sällhets lott,
Och evigheter lågo
Uti minuten blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
