Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älskaren på sin flickas graf. - Då Hilma dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty se! mitt inre lif är där begrafvet
Och allt hvad ädlast jag på jorden vann.
Som solen sjunker ned i vinterhafvet,
Sjönk hon hit ned – och lifvets fröjd försvann.
Af ödet har jag intet att begära,
Det alltför grymt mig redan en gång svek.
Min lycka log så mildt och log så nära,
Men – krossa hjärtan är dess falska lek.
Och detta blef din brudsäng, kall och öde,
Här slumrar du i dödens famn, o, ve!
Men det finns inga drömmar bland de döde,
Och ingen brud och ingen älskare.
Det varma hjärta, som för mig har klappat,
Det ligger kallt, – och maskar nu där bo.
När all min frid på lifvets spel jag tappat,
Kan jag väl också längta hän till ro.
Och dessa friska läppar, som jag kysste,
Från dem för evigt rosen flyktad är.
De le ej mer mot mig, de äro tyste,
Och dödens kyss jag endast nu begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
