Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej vårt afsked kan jag glömma;
Ser ännu dess tårar strömma
På den späda barmen ner.
»Gråten ej!» min moder sade,
Och på oss hon handen lade; –
»Gud skall väl förena er.»
Denna spådom, detta hoppet
Var min himmel under loppet
Af den långa vandringen.
Månne än för mig du ömmar?
Lefver jag i dina drömmar?
Är jag än din bästa vän?
Jag är hunnen uppför höjden,
Breder armarna i fröjden
Hemmets lugna dal emot.
Under berget står vår boning,
Lugn och ljuf som en försoning,
Knäböjd invid korsets fot.
Obemärkt vill fram jag smyga
Och mitt hjärta öfvertyga,
Att det har ett dubbelt hem.
En sylfld på ängen sväfvar, –
Liksom häckens löf jag bäfvar, –
Hvem är det? o hvem, o hvem?
Hög och ädel, blek om kinden,
Gången lätt som aftonvinden,
Hvilken leker i dess hår!
Barmen höjs af suckar sakta,
Och dess ögon mildt betrakta
Västerns purpur med en tår.
»Än en sol vår dal förlåter, –
O, men vänd med honom åter!»
Och, o Gud! jag hör mitt namn
Som en harpoton förklinga. –
»O, min hälsning honom bringa!» –
Och hon breder ut sin famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
