Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En åsknatt på Trollhättan. - Kärlekens hviskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HON.
Vid det sken, som tordönsviggen sprider,
Skådar jag uti en févärld in.
Kom, min älskling! redan natten lider.
Rädsla! nu för kärleken försvinn!
Jag vill slumra ljuft vid trollens sånger,
Lyst af blixtens klara bröllopsbloss.
Hvad jag sagt om Norden gör mig ånger;
-Kom! en liten gud beskyddar oss.
-
Kärlekens hviskning.
Jag vet en musik,
Som är uti skönhet de saligas lik.
På vågor af darrande välljud man simmar,
Och ögat det glimmar,
Och hvarje bekymmer på jorden förgår,
Och hjärtat det slår.
Men bröder! ändå
Orkestern är liten, är endast en - vrå,
Och två amatörer man ser där allenast,
Men hvad som är renast
På jorden af kärlek och längtan och hopp
Där spelas dock opp.
O, akten blott på
De brinnande, älskande, hviskande två!
Se, läpparna röras! hvad toner där strömma,
Så bäfvande, ömma!
Men ingen förnimmer de halfbrutna ljud,
Dem fattar blott Gud.
Hon sänker sin blick, -
Till innersta hjärtat den tonen väl gick!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
