Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läran om staten.
En afton, då från muntert lag
Jag smög mig ut till Emmas sida,
Hon sade dystert: »Vet du, jag
Kan politiken platt ej lida.
Jag hört dig skrika desperat
I salen här om statens ära,
Och mig du glömt, som var så nära;
Ack, säg mig då, hvad är en stat?»
»En stat?» jag stammade, »det är ...
Det är... en stat. Du nog det känner.»
»Hur tydligt!» ropte hon, »jag svär,
Jag är så klok som I, o männer!»
»Nå väl!» jag sad’, »räck mig din hand
Och ej förtörnad längre blicka!
Du själf är just en stat, o, flicka!
Ett litet skönt och härligt land.
Ditt hjärta styr som konung där
Och med Råds Rade gör och låter.
Med tankar, känslor och begär,
De äro alla undersåter.
Om någon utaf dem, min vän!
I lydnad oförmodadt brister,
Bed då förnuftet, din minister,
Om hjälp, så blir det lugnt igen!
En stat skall äfven, som du vet,
Ha samlat skatter uti banken.
Du äger dem i blygsamhet,
I rena, jungfruliga tanken.
All jordisk lycka blir dock half,
Om detta saknas. I hvar fara
Den ädla, rika skatt bevara,
Som ligger dold i barmens hvalf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
