- Project Runeberg -  Samlade dikter / Fjärde delen /
120

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga, äfven tjänlig att läsas af gammalt folk.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ung ännu, men tärd af brist och blygsel,
Och hon höll ett barn i sina armar,
Nästan bart, som hon, och stelt af kölden.
Men den arma modern sade intet,
Tiggde icke, som förut de andra.
Blott en blick af outsäglig smärta
Fastade hon på den sköna flickan,
Som hon skådat nyss färsänkt i bönen,
Då hon trott sig se en himmelns ängel.

Tårar störtade ur flickans ögon,
Och hon knäppte sina stela händer
Och hon klagade i mörka skogen:
»Hvad är mitt elände, ack! mot hennes!
Gud! – och jag har intet mer att gifva!
Har jag intet? Herre! Ingen ser mig, –
Jag kan gärna dö, – hon måste lefva,
Lefva för det barn, hon bär vid bröstet.
Ingen ser mig här i mörka skogen. . .
Jag har än att gifva. . .» Och hon skyndar,
Med en hast, som gällde det för lifvet,
Att befria sig från allt, hon ägde,
Allt, för moderns och för barnets räddning.
»Tag det! Och må Herran er välsigna!»
Ropte flickan – och försvann från bägge,
Glad att hafva kunnat hjälpa någon,
Fastän själf hon var i djupt elände.
Men hon gömde sig bland täta buskar,
Och som en af Rafaels skönsta änglar
Satt hon där, uti sin helga oskuld,
Ensam, döende och öfvergifven,
Blygsamt rodnande ännu i döden. . .

Kvällen kom, och blyga stjärnor stego
Upp på fästet med de bleka strålar,
Darrande som flickans späda lemmar,
Dem hon dolt bland buskarna i skogen.
Men då gräto alla himmelns änglar,
Och den samme Gud, som mildrar vinden
För det klippta fåret, sände fläktar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free