Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En tafla utan ram.
- Elden renar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blad på blad ur rika skönhetskransen
Åt sin plikt som maka och som moder.
Och jag smög mig sakta bort, men synen
Kvarstod alltid för mitt druckna öga
Som det skönaste jag sett i lifvet;
Ty hvad finns mer skönt än moderskärlek?
*
Elden renar[1].
Ur baronens armar slet sig Klara
Att sig pryda till en fest, på hvilken
Hon, som en af nöjets skönsta döttrar,
Skulle lysa framför alla andra.
»Om tre timmar hämta mig med vagnen,
Nämligen den stora, och tag med dig
En bukett! ju vackrare den blifver,
Desto ljufvare blir din belöning!»
Ropte hon i dörren till tamburen,
»Ack, nej vänta! Inga blommor, hör du!
Ingen vagn! ty jag kan gå som andra,
Mera värdiga än jag att åka;
Kom i håg, att jag det vill!» – Baronen,
En begärens slaf, gick tyst att lyda,
Se’n han först en tafatt slängkyss kastat.
»O, jag känner en så djup beklämning!»
Suckade den arma, då hon trädde
Åter in i rika boudoiren,
Som väl kunnat anstå en furstinna.
»O, jag känner en så djup beklämning!
Det mig förekommer, som ... o, himmel,
Hvad jag blyges för den prakt jag skådar
[1]
Grundar sig på en verklig händelse, för 8--10 år tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0124.html
