Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elden renar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här omkring mig, hvart jag ögat vänder!
Ja, förbannad vare rikedomen
Och jag själf, som gjordes till dess offer! –
Men jag var ett barn, ett fjortonårigt,
Utan fader, utan moder, kända,
Och det första, som jag såg i lifvet,
Var elände blott och skam och laster;
Dem jag dock, instinktlikt, flydde undan,
Ty jag hade nog utaf eländet . . .
Då, en gång, när hungrig, höljd af trasor,
Ut jag gick, i uppsåt till att tigga,
Kom en man. I stället för att räcka
Den begärda Skarfven, tog han barnet
Med sig hem; säg, var ej detta ädelt?
Mycket ädelt ! ... Också var han ädling.
Trasorna mot sidenkläder byttes
Och jag sattes i pension att bildas,
Men till hvad? – O, hämndens Gud i himmeln,
Om du blixtar än har kvar, så slunga
Ned dem på den fräcke dubbelmördarn,
Som min själ utur dess mörker lyfte,
Att den sedan sänka i ett värre,
Genom koppleri med – tacksamheten!»
Här hon tystnade och sjönk med tårar,
Tårar utaf ånger och förtviflan,
Ned på den elastiska divanen,
Där hon blygselns djupa rodnad dolde
I de fina, ringbeprydda händer,
Hvilkas klara diamanter öktes
Nu af dem, som kommo ifrån ögat.
Och så satt hon länge, tills hon stördes
I sin smärta först af kammartärnan.
»Gå!» hon sade sorgligt, »jag behöfver
Ej din hjälp i afton, goda flicka!
Jag vill själf mig kläda denna gången . . .
Men jag fryser. Gör opp eld allenast!
Sedan gå, ty jag vill vara ensam,
Och jag ger dig ledighet för kvällen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
