Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handen.
Du ber mig, flicka! att jag vers skall skrifva,
Och du till ämne valt – din egen hand.
Ett bättre kunde du omöjligt gifva,
Att åter sätta skaldens själ i brand.
Jag fruktar dock, att jag är gammal vorden
Och att jag redan brunnit ut på jorden.
En bön från dig dock ingen ohörd lämne!
Lägg då din hand uppå mitt papper ner,
Att jag för ögat måtte ha mitt ämne
Och med det samma äfven mycket mer;
Ty handen är till liljearmen granne,
Och armen granne till ... men här jag stanne!
Dock afund må väl till den hand jag bära,
Som ensamt dessa grannar känner till,
Ej blott de hälften synliga och nära,
Men äfven... stilla! stilla! – Nu jag vill
Ej mer till utflykter mig låta fresta;
Men mig vid själfva ämnet noga fästa.
Nå väl, det skum, af hvilket Venus föddes,
Ej var så hvitt, som jag ser handen din;
Så mjuk ej den, som ömt mot Adam stöddes
Och räckte honom frukt till vår ruin;
Men var den, liksom din, så fin och liten,
Så undrar jag ej stort uppå aptiten.
O, borde något felsteg lätt förlåtas,
Det vore, vålladt af en sådan hand,
Och skulle någon boja ej begråtas,
Det vore det af henne knutna band,
Och stode en handgriplig skymf att bära,
Det vore blott från henne, på min ära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
