Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jag vill sofva! - Den fallna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyss mig än en gång, ty jag vill – sofva!»
Och ur moderns famn på svandunsbädden
Med ett saligt leende hon nedsjönk,
Knäppte samman sina späda händer,
Pressande dem häftigt emot hjärtat.
Och sitt öga, med en suck, hon tillslöt.. .
Modern, dårad utaf hoppets gnista,
Smög från bleka slumrerskan sig sakta,
För att i en bön från modershjärtat
Tacka himmeln för den sjukas hvila.
Ja, hon hvilar. –
Snart en vänlig ängel
Henne återgaf den hon förlorat,
Men den var ej drömmens, – det var dödens.
-
Den fallna.
Par om par i yra valsen sväfva
I den festupplysta, höga salen,
Hvarest endast glans och glädje råda.
Hvilka fina, smidiga gestalter,
I en dräkt, som döljer och – förråder,
Tjusa icke mannens druckna öga,
Då de vid musikens ljufva toner
Flyga fram så lätta som zefirer!
Nöjet utur deras ögon strålar,
Under tyllen barmen glädtigt höjes,
Och på mogna, friska purpurläppar
Spela täcka löjen oafbrutet.
Här finns ingen sorg De sköna fira
En af sina sparsamma triumfer,
Rusade af ögonblickets segrar. –
Men se där! Hvem är den bleka flickan,
Som med nedsänkt öga sitter ensam,
Skön, men liflös, liksom marmorstoden?
Ingen nalkas henne. Festens tärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
