Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fallna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sky för hennes grannskap och föraktligt
Genast blicken från den arma vända,
Och de röras ej af tårens pärla,
Som i sänkta ögonhåren skimrar.
Ack! hvad har hon brutit? Hon har älskat,
Älskat innerligt och varmt och troget,
Med ett hjärta, ömt och fullt af tillit,
Med en själ af idel änglagodhet;
Och till lön därför blef hon ... bedragen,
Och i följd däraf blef hon ... föraktad.
Hon, som förr var alla festers prydnad,
Ack! hon ville än en gång blott skåda
Ungdomens och hoppets glada lekar,
För att gömma bilden i sitt minne,
Bilden utaf forna, bättre dagar,
Då hon ännu kunde le mot lifvet. –
Och hon kom; men bittert fick hon lära,
Att hon hade glömt, att hon var... fallen.
Fast hon glädje spred i nödens hydda,
Där hon stillat många sorgens tårar,
Där hon genomvakat långa nätter
Uti stilla bön vid plågans läger,
Fast hon lefde endast för det goda,
För det ädla uti mänskligheten,
Finnande sin sällhet i dess öfning,
Var hon dock af världens dom förkastad
Och ser domen i hvar blick beseglad. –
Och hon flyr ur detta glädjens vimmel,
Flyr, men ack! med döden i sitt hjärta.
Arma kvinna! vackla nöjd till grafven!
Mänskor öfver dig hå brutit stafven,
Men när domsbasunens röster skälla,
Gud skall icke; han, dig fallen kalla.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
