Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt. - Det sista ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom! en hopplös kärleks bittra öden
Dig jag vill förtro,
Mycket har du skänkt mig, – snart skänk döden,
Att jag må få rö!
-
Det sista ordet.
Bindeln fallit! Ännu blott ett ord!
Vet, det är det sista här på jord!
Blekna icke! Se, hur jag står fast!
Stark jag blifvit, se’n mitt hjärta brast.
Grymt du lekt med hvad jag ädlast haft,
Med min kärlek, med min mannakraft.
Du förgiftat har en lefnads fröjd,
Flicka! du har segrat! Är du nöjd?
Men den skönhet, som dig himmeln gaf,
Har du ockrat, för att få en slaf.
Här står slafven! – men han gjort sig fri,
Fast hans lugn för evigt är förbi.
I den hulda kärlekens gestalt
Har du klädt ett hjärta, tomt och kallt.
Ej hvad kärlek är, du vet ännu;
Os all, är jag sällare än du.
Endast hvad fåfängligheten bjöd
Har du följt, men aldrig känslans glöd.
Hvarför utsåg du till offer mig,
Mig, som lefde, lefde blott för dig?
När din sköna blick som ljufvast log,
Var det blott ett irrsken, som bedrog.
När en suck från hvita barmen smög,
Den med rodnaden i täflan ljög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
