Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilan. - Feberfantasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och med svart man klädt de dystra väggar,
Matt upplysta af en enda lampa. –
Annorlunda för två vintrar sedan
Syntes detta rum. Då spridde vaxljus
På de rosenfärgade tapeter
Magisk glans, och borta i alkoven,
Hälften dold af rika sidenhängen,
Svällde, hvit som tärnans barm, en brudsäng,
Och ett par, i blomman af sin ålder,
Skönt och ömt och fullt utaf förhoppning,
Fann just här, när ändtligt festen slutat,
Ensamhet, lycksalighet och hvila. -
Än är paret här i brudgemaket,
Ensamt, lyckligt? Nej! men dock i hvila;
Ty ett lik det hvilar uti brudsäng,
Det är brudgummen; och djupt förkrossad,
Knäböjd där invid sig hvilar brudens
Och ett halfdödt barn vid bröstet hvilar
På den arma, som ej mer har tårar.
Intet ljud förnimmes. Stum är smärtan,
När hon är oändlig, såsom denna. –
Men nu rosslar barnet,... det var döden,
Som befriade den faderlöse ....
Modern snyftar: »Odet är fullkomnadt!»
Och hon sjunker ned liksom hon somnat.
-
Feberfantasier [1].
Förlåt mig, min nådiga ni,
Som sitter och lipar på stolen
Och förklädet lyftar från kjolen
Att gömma korpgluggarna i! –
Hvem är ni? ty frågan är fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
