Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feberfantasier - Sjukrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kärleken förlåter,
Förlåter allt, som sker.
Jag har ju nu dig åter,
Och släpper dig ej mer.
Hur skönt du ler! Det sprider
Ett ljus i natten lång.
Ej längre kval jag lider. . .
O, le ännu en gång!
Lägg handen på min panna!
Räck hit din purpurmund!
Du har väl tid att stanna?
Jag färdig är på stund . . .
Sig färger brokigt blanda,
Och jag hör harpoljud. . .
Tag med en kyss min anda
Och för den upp till Gud!
-
Sjukrummet.
Hur sorgligt lampans låga flämtar
Och matta glansen kring sig strör,
När midnattsklockan dystert klämtar
Och dödens djupa tystnad stör!
Här härskar plågan, mänskolotten,
Här vill hon seger hå till slut.
Se, denna yngling, som till botten
Eländets bägar tömmer ut!
Här dväljes han i feberdrömmar,
Men drömmer ej om ära mer.
Och ifrån hjärtats kamrar strömmar,
Som eld, det tända blodet ner.
Ej mer det sköna ögat lyser
Af ungdomens och snillets glans, –
Nej; dödens uttryck blott det hyser
Och stirrar, glaslikt, utan sans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
