Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid min brors graf. 1834. - Vid fröken Fredrika Dorchimonts död. Oktober 1836.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och behöfva icke mera rädas
För att skiljas där,
Men få evigt af hans sällskap glädas,
Liksom hastigt här.
-
Vid fröken Fredrika Dorchimonts död.
Oktober 1836.
Hon har kämpat ut. Ack, afskedsstunden
Länge re’n med bäfvan väntad var!
Denna ängel, löst vid stoftet bunden,
Nu sin hvita vinge lyftat har.
Låtom dock ej döden oss förfära!
Ingen lia bär han i sin hand,
Med en kyss, – så lyder grekens lära, –
Släcker blott en yngling facklans brand.
Därför söker han också det sköna,
Söker han allt jämt det goda ut.
Med en evig fröjd han vill belöna;
Ty all timlig står ej fast till slut.
Ej, som andra, knotar jag i sången
Emot dödens grymhet, utan skäl.
Ack, jag knotar ej! men denna gången
Brister jag i tårar ut likväl.
Ty hvar finnes ett så ädelt sinne
Med så ädel skönhet i förbund?
Lik en salig dröm är hennes minne,
Som oss skänktes för en morgonstund.
All din glädje var att glädje sprida,
Och din blick var, som en stjärnas, blid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
