Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Stark i sin oskuld" - Stattorparens suckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen af leken trött
Somnar liten pilt, så sött.
Nalle fromt på honom såg. –
Att i mammas knä han låg – drömde gossen.
Snart han väckes af ett skri:
Djuren flydde – allt förbi. ..
»Store Gud! du lefver än?»
»Mamma! du skrämt bort min vän» – klagar gossen.
-
Stattorparens suckan.
När kreaturen sucka, hvarför ej äfven vi,
Som här vårt lif framsläpa i hjärtlöst slafveri?
Ack nej! vi töras icke för inspektören, som
Står, lik den lede satan, med käpp i hand bakom.
Visst är det svårt att lida, men värre är likväl
Att ej den nöd få klaga, som tynger på ens själ.
»Vi måste vara nöjda», så husbonden befallt,
»I annat fall vi vräkas, med hustrur, barn och allt.»
Med allt? Nu må jag skratta i all min uselhet:
Hvad äger jag väl eljest? platt intet, som jag vet,
Ty grytan vår och sängen behåller nog patron
För det som jag blef skyldig på senaste auktion.
Patron – ack, om jag kunde... men bort med agg och hat!
Han liknar blott de andra, som ha fullt upp med mat;
Men se jag gärna ville, hur karl’n sig bure åt
Sju stackars barn och hustru att föda på en plåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
