Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till en vän, då han blef »riddare» - Ett fredsförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vän! jag vill ej döma strängt;
Jag vill tro, du blir densamma,
Fast man brandsegel har hängt
Mot ditt svenska hjärtas flamma.
-
Ett fredsförslag.
Hur länge än seklerna hvalf va,
Nog släckes det, tvedräktens bloss,
Nog kommer väl freden till oss! –
Låt kungarna slåss för sig själfva,
Om det är nödvändigt att slåss!
Det vore väl skock millioner,
Om storslakt skall hållas hvart år,
Då människor offras som får
Åt kungliga, fega personer,
Som icke ens våga ett hår.
Nog kallas vi kristna. – Hur vandra
Vi vägen, som visades oss,
Blodgiriga, mordiska tross?
Låt kungarna slåss med hvarandra,
Om det är så roligt att slåss!
Nej, låtom oss längre ej vörda
Och lyda en härhöfvitsman,
Som världen fördärfva blott kan!
Men är det en ära att mörda,
Låt kungarna mörda hvarann!
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
