Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Heimers harpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Heimers harpa.
Med trötta steg kung Heimer drog
I dyster skog.
Han mätte sorgens stråt, lik mången,
Som öfvar sången.
På nedtryckt skuldra harpan hang,
Dess rena klang
Var allt hvad honom öfverblifvit
Af fröjd i lifvet.
Fast sommarns sol på fästet stod,
Hans gamla blod,
Af långa år och sorger fruset,
Blef kallt i ljuset.
Bland tufvor gömd en silfvervåg
Den gamle såg.
Hur lockande för vandrarns öra
Dess sorl att höra!
Han stapplade till källans rand,
Med varsam hand
Sin gyllne börda ned han lade
Och sorgligt sade:
»Min rädda dufva, grymt förföljd,
Här är du döljd!
Träd fram! här ser dig endast skogen,
Och han är trogen.»
Och se! ur harpan steg en mö,
Så hvit som snö.
För dagens blick hon gömde ögat,
I tårar lögadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
