Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Heimers harpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad mest mig rör på biltog stråt.
Det är din gråt.
Njut af den frihet stunden gifver,
Ty kort den blifver!»
Och som en tålamodets bild,
Så from och mild,
Hon rosenmunnen tvang till löje,
För Heimers nöje.
Och hon till enslig lek sprang hän
Bland skogens trän.
Små sippor, lika hennes kinder,
Till krans hon binder.
När åter hon till källan kom,
Hon såg sig om,
Och blottade den mjälla armen
Och liljebarmen.
Där, lutad öfver källans bryn,
Hon såg en syn:
En ljusalf, rodnande och fager,
Som blygt sig tvager.
Men väldig harpa Heimer tog
Och strängen slog:
Med lutadt hufvud trasten tystnar,
Till sången lyssnar:
»Segerrik Sigurd
Sjönk för ett mordstål;
Bleknad, Brynhilda
Blödde och dog,
Ville ej lefva
Längre och lida,
Följde sin första
Kärlek rned fröjd.
Alla de mina
Mördande makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
