Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgjungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty, gripen af tonernas heliga makt,
Sitt hjärta åt sångarn hon gifvit.
Hon glömt allt hvad börden och fördomen sagt,
Och trogen sin kärlek förblifvit.
Men dagen försvinner i ståt och i flärd,
Blott natten, den tillhör dem båda.
Då skynda de hän till en skönare värld,
Där klappande hjärtat får råda.
Sin arm omkring borgjungfrun sångaren slår
Och hviskar med toner så veka.
Han brinner och beder – och löften han får,
Ty ack! hvad kan kärleken neka?
Och hastigt försvinna de älskande då,
Som kärligt sin hvila försaka.
Hör! dörren går stilla igen om de två,
Men hämnden och grymheten vaka;
Ty borgherren kommer med fackla i hand,
I kärleks-asylen han tränger.
Snart står han därinne med gnisslande tand,
Och hotande svärdet han svänger.
Ack! borgjungfrun hvilar vid sångarens bröst,
I glömskan af osälla öden.
Då väckas de upp af en skärande röst,
Som endast bebådar dem döden.
»Vanbördige usling! du döderi skall dö»,
Så höres i natten det skälla,
»Och du skall det skåda, ovärdiga mö!
Fort, fängslen den slafven, I alla!»
Och morgonsolen lyser på Sonderburgs slott,
Och klar mot en – bila den blänker.
Vid borgjungfruns fönster är rest en schavott,
Och dödsblek sitt öga hon sänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
