- Project Runeberg -  Samlade dikter / Fjärde delen /
234

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornerspelet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O, bibehållen edert höga rop
Och förödmjuken Sverges kättarhop!»
Det var en infödd svensk, som detta sade,
Men – han till far den tredje Johan hade.

Nu framred från de polske riddersman
En jätte hög och stolt sin stridshingst svängde.
»Har någon mod att uppta denna, än?»
Han ropte och föraktligt handsken slängde
Emot den hop, som hertig Karl omgaf. –
»Ja, mod att möta dig med lans, med glaf!»
En röst så späd där hördes, känd af ingen,
Och snabbt en ungersven flög in i ringen.

Sylfidiskt smärt var hans gestalt och lätt,
Men högt var bröstet, säker tycktes handen,
Med hvilken han sin häst, på öfligt sätt,
Behagligt förde invid läktar-randen.
Men när han kungen hälsar, som ett spjut
En blick ur hjälmens galler flyger ut. –
Försmädligt logo högt de polska männer,
Och utaf ängslan grepos Sverges vänner.

Och doft ett sorl gick banan rundt omkring:
»Den strid är ej för dig på denna dagen!»
»Det är min egen strid, och ingenting
I ha’n att säga, förrn jag ligger slagen»,
Den unge riddarn brister ut med hot
Och rider upp i banan midtemot
Den jätte hög. Nu hörs trumpeten klara,
Och som två blixtar mot hvarann de fara.

Ej genast dock man stridens utgång såg
För moln af damm, men dessa snart försvunno.
– Den stolte jätten då i sanden låg,
Och röda droppar ur hans harnesk runno,
Och öfver honom och med upphöjd glaf
Den unge riddarn stod. Sig jätten gaf.
Då jublade i skyn all’ Sverges vänner,
Men djupt de brygdes, Polens riddersmänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free