Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omvändelsen. Romans. I. - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tag då honom med dig, broder!»
Sade borgherrn, »alla helgon
Hjälpe huldrikt din Elvira
För vår tro att hjälten vinna!»
II.
I ett tornrum satt Almansor,
Nu från kedjorna befriad,
Lutade sitt sköna hufvud
Mot den starka hjältearmen.
Då han hörde dörren öppnas,
Och han lyfte sorgsna ögat
Och han såg – var det en houri?
Ett besök från paradiset?
Fram mot honom, obeslöjadt,
Sväfvade ett kvinnligt väsen,
Skönare än allt hvad hittills
Han i sina drömmar skådat.
Hög gestalten var och smidig,
Lätt betäckt af sidengazer,
Under hvilka tvenne vågor
För hans häpna blick sig höjde.
Kring en hals, som svanens sirlig,
Flöt en rikedom af lockar,
Gyllne såsom solens strålar,
På de blotta skuldror neder.
Pannan hvit som snö, därunder
Ögon blå som vårens himmel,
Och på kinden ros och lilja
I en underbar förening!
Och från läpparnas koraller
Klingade en silfverstämma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
