Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, jag fruktar dig! Din skönhet
Är det vapen, som jag fruktar.»
Leende Elvira sade:
»Samma fruktan, ädle främling!
Hyser jag för dig. Vi båda
Kunna ej hvarandra skada.
Ej en tro som din kan rubbas,
Och du äger mannens styrka. . .
Jag är kvinna ...» Här Elvira
Teg med handen mot sitt hjärta.
III.
Åtta dagar voro lidna;
Till sin fader då Elvira
Gick och sade: »Nu din fånge
Blifvit min, Se, jag har lyckats!
Huru kärleken oss tvingar
Med sin allmakt, nu jag pröfvat;
Hvarje annan tro får vika,
När man tror på lycklig kärlek.
Och hvad är väl kärlek annat
An den högsta tro? Almansor
Såg Elvira, hon Almansor,
Och de dyrka samma gudom.
Men min hand skall blifva priset,
Som du själf har lofvat, fader!
Jag är villig att dig lyda, –
Men det var dock oförsiktigt!
Föga är en flicka ägnad
Att omvändelse predika;
Ej för alla så det lyckas,
Som för mig med min Almansor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
