Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Silfverlod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förfärad hörde Elin den granne herrens ord:
»Jag är en fattig kvinna, som ensam står på jord,
Har ingenting att bjuda en så förnämlig gäst.» –
»Behöfves icke heller, blott foder till min häst.»
»Jag foder har tillräckligt, se’n vargen ref min ko...
En sådan ståtlig herre jag ej om ondt kan tro
Och vågar därför bedja hans nåd att sitta ner.
Mens jag går ut en vändning och efter hästen ser.»
»Blif kvar, min goda kvinna! det har jag redan gjort,
Ty utan lof en krigsman tar för sig på hvar ort.»
»Ni kommer då från kriget?» brast Elin häftigt ut.
»Det gör jag. raka vägen. Nu är det ändtligt slut.
Om annat låt oss tala! Jag är på kriget mätt. . .
Här har ni riktigt trefligt, allt är så fint och nätt,
Och själf i bästa åren väl synes, att ni är;
Hur kommer sig, att ensam ni dock vill sitta här?»
»Det är vår Herres vilja, hans nåd, och icke min!
Jag hårdt har blifvit pröfvad, och sorgset är mitt sinn’ ;
Min man gått ut i kriget, och säkert är han död,
Då jag ej hört det minsta från honom i min nöd.»
»Man bör ej tro det värsta», var riddersmannens svar,
»Men om han äfven fallit, det finns ju männer kvar;
Den kvinna, som en krigsman att taga blir förledd,
Bör ock på andra giftet sig göra klokt beredd.»
»För Guds skull, käre herre, ack, tala icke så!
Min Olle vill jag trogen igenom lifvet gå.» –
»Men om sin egen trohet mot er nu Olle bröt?»
»Då vill jag dö, min herre!» här rösten Elin tröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
