Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, Tekla, Tekla! hvarför dock så mild
Mot den förkastade/den ringe, arme,
Som aldrig kan sig lyfta till din höjd?
I går, – hur häftigt slår ej än mitt hjärta! –
I går – med ett Serafiskt leende
Och med en blick, en blick, som mig försmälte,
Hon fattade min kalla hand och talte,
Och talte ord, så varma utaf oro
Och af deltagande för mig, – för mig!
I sköna ögat såg en tår jag glänsa
Och sakta falla ned på rosenkinden; –
En tår för mig! – o, föddes den af ömkan?
Af ömkan – eller? ... bort du djärfva tanke!
Du endast i en dåres bröst kan stiga.
Men himmel! Där hon kommer! o, mitt hjärta!
(Tanten och Tekla, den senare med en gitarr under armen,
närma sig.)
TEKLA (tager plats på bänken).
Ni söker jämt den dystra ensamheten
Och, fast en ljusets son, ni trifves bäst
Bland mörka skuggor. Hvadan kommer detta?
Min forne lärare! ni säkert lider
Af någon hemlig sorg, förtig den icke
För mig, som äger anspråk på er vänskap!
På några dar ni blifvit så förändrad!
Hvad fattas er?
MAGISTERN.
Min nådigaste fröken!
I lifvet finnes mera sorg än glädje,
Se, det är allt! Ni själf en gång tör hända,
Så ung och god och full utaf förhoppning,
Som nu ni står i glansen af er skönhet
På solbelysta höjderna i lifvet,
Får lära denna bittra sanning. Ack!
Mitt lif jag gärna gåfve tusen gånger,
Om nu jag visat mig en falsk profet!
(Tystnar hastigt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
